lördag 30 mars 2013

Inte ännu ett...

... tänker säkert min lärare om hon läser detta inlägg (och ifall det finns fler läsare, vilket jag tvivlar på, de också) och inser att det handlar om mina panikattacker inför framtiden, igen. Men ibland måste jag skriva ner mina tankar för att inte explodera och ibland känns det lite bättre ifall de också visas för allmänheten. Dock tror jag ingen läser dem men det känns bättre.

67 dagar. Sextiosju dagar kvar tills vi står där i vita kläder eller kostymer med en fin, vit, ny studentmössa på huvudet och lämnar gymnasielivet bakom oss. SEXTIOSJU DAGAR. Det är ingenting! Tre år, 1 096 dagar, har snart gått. Och det är bara drygt 6 % kvar av dessa tre år. Vill inte.
    I tisdags fick vi våra studentmössor. När jag hade hämtat min låda gick jag snabbt upp till skåpet, tryckte in lådan och stängde fort - sedan gick jag till klassrummet där mina glada vänner satt och provade sina mössor. Är jag den enda som får panik? Hemma lät jag lådan ligga kvar i hallen - oöppnad - och sprang upp till mitt rum. Mitt hjärta klappade som galopperande hästar och jag kippade efter luft. Bara jag tänker på det kan jag se dessa tre år flyga förbi som ett X2000-tåg med alla minnen, med alla härligt underbara människor i klass N(1)0e och det är bara jag som vill stanna kvar på perrongen och ta mjölktåget. Varför har alla så bråttom? Varför ser inte alla det som jag ser - att vi snart har nått slutet, att vi snart skiljs åt och inte ses mer? Visst vi kommer ses och ha klassträffar, men klassträffarna kommer bli glesare och glesare för att till slut inte finnas. Hur lång tid kan det ta? Ett, två år innan alla går sina egna vägar och N(1)0e är glömt?
    Den där studentmössan låg där i hallen i 3-4 timmar innan jag fort som attan öppnade lådan, tog ut den, provade så den passade, la ner den igen, slängde in den högst upp i garderoben och stängde dörren. Den ligger där nu och bara jag öppnar dörren så får jag panik. Alla andra kan bara inte vänta tills de får sätta på sig den och visa, jag vill bara spy så fort jag tänker på det. Varför ska alla ha så bråttom? Varför går tiden så fort? Någon klok snubbe sa "Tiden går fort när man har roligt" och ja, det håller jag med om. Den går jäkligt fort. 67 dagar. HJÄLP.

Känner mig lite som Ior, vi två skulle kunna bli bra vänner.

Bild: http://uniyears.wordpress.com 

fredag 22 februari 2013

"Siddharta" av Herman Hesse

"Näe, men han hade väl hinduism som grund och tog sina erfarenheter och blandade med det han lärt sig innan så att han fick en egen syn typ?"

Detta skrev jag till mina kära chattvänner under lektionen när vi diskuterade kring hur religionen kommer fram i boken Siddharta. Vi var lite oense om religionen i boken och dess karaktär men jag kände att det som jag skrev som står här uppe var en relativt bra sammanfattning på Siddhartas religiösa ställning. 
    I boken börjar Siddharta som brahminson och lär sig att leva som hindu. Efter ett tag tar han sig till asketerna och lär sig av dem för att sedan fortsätta sin vandring till att träffa Gotama, sedan leva som köpman och älskare till en kurtisan för att lära sig konsten om kärlek för att till sist hamna hos en färjkarl som lyssnar på flodens visdom. Genom hela boken pratar han om att han inte fastnar för läran om något, att det inte är det som får honom intresserad. Som jag ser det flyter de hinduiska tankarna genom hela boken på ett eller annat sätt - den krockar och flätas ihop med buddhismen och Siddharta tar till vara på allt han lär sig för att fläta samman sina tidigare lärdomar med sina nya så att flätan blir allt längre och, som jag skrev förut, så han får en egen syn på livet.


"något jag personligen uppskattar är det faktum att siddhartha kom fram till tingens värde som något betydelsefull. Det till skillnad från andra som menar på att det enda med värde i princip är upplevelser" - Rasmus

Det är lite svårt att säga varför jag tyckte om det här citatet från Rasmus. Alla i gruppen sa mycket kloka saker och det var svårt att välja men det var något lite extra med det här. Han beskriver väldigt kort vad Siddharta kommer fram till och vad som var bra med boken, men trots att det är kort säger det så mycket. Att det inte är upplevelserna som är det viktigaste utan "tingens värde" - mycket klokt sagt av Rasmus.

lördag 24 november 2012

Måste jag bli stor?

Nu sitter jag här med två feta kataloger och min tankar går runt som en tornado. Linköpings universitet och KTH. Bara två av många universitet som jag kommer få reklam från och båda har feta kataloger med hur studentlivet ser ut och hur deras utbildningar är. Det är som gymnasieval all over again med undantag att man den här gången faktiskt måste veta på ett ungefär vad man ska bli när man blir stor. Men måste jag bli vuxen? Måste jag veta? Eller kan jag tänka som en familjekompis till oss uttryckte det "Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor" (som för övrigt är 50+)? 
    Hela livet består av val hit och dit, vissa större än andra. Trots att jag är helt säker på att jag inte vill börja plugga på en gång efter gymnasiet är jag panikslagen över att jag inte vet vad jag vill göra. Det finns så mycket roligt att välja mellan. Teknisk kemi, bioteknik, matematik, miljövetare, kemisk biologi, lärare, design, civilingenjör i alla dess former... hur tror dem att man någonsin ska kunna välja?! När man skulle välja gymnasium var det i alla fall enkelt att gå på öppet hus eftersom det var i Stockholms trakten men att åka till alla dessa universitet över hela landet är ju inte alls lika enkelt! Madre mio, om man ändå kunde vara fem år igen och slippa alla dessa val.

fredag 26 oktober 2012

Första snön

Igår den 25:e oktober kom den första snön. Det var det första jag märkte när jag kom ut från karaten och på någon sekund var jag och min kompis Claudia som femåringar igen. Vi skuttade runt och skrek av lycka att det snöade medan Claudias mamma bittert mumlade "nej, fan, jag har inga dubbdäck...". Lyckan av att se de första snöflingorna komma ned från himmelen och träffa marken. ÅÅÅHH SNÖÖÖ. Det får mig att börja längta, börja längta till julen. Lussebullarna, julmusten, kolan, knäcken, julgodiset, glöggen, granen, julbordet, alla fina ljus, brasan, pulkan, skidorna, snön den ljuvliga snön. Men det viktigaste av allt. Pepparkakorna.

Sälen julen 2010, se bara den härligt mjuka fina snön åååh

måndag 15 oktober 2012

Judendom

Tre lektioner med judendom - och oj så mycket man hinner med. Matregler, judisk historia, hur det är att leva som jude, högtider, texter m.m. tre lektioner med mycket fakta och många reflektioner. Vi pratade mycket om judendom i högstadiet men som jag alltid brukar tänka - man lär sig alltid något nytt. Och jag har också lärt mig mycket nytt, särskilt om hur man kan tänka kring judendom som religion och hur judarna kan tänka kring t.ex. matreglerna. Sedan har jag också lärt mig mycket kring faktan, jag visste t.ex. inte att man som jude inte fick äta skaldjur man hör mest om koschermat (stavning?) med blodmat och så men att de inte åt skaldjur visste jag inte. Jag tyckte också det var väldigt smart att berätta om högtiderna genom att låta oss leta efter bilder som passade in på de olika högtiderna, det blev så mycket roligare att arbeta med och roligare att lära sig. Det finns så klart mycket mer man kan lära sig, men det återstår till framtiden - nu börjar vi med kristendom istället, oooh Jeeesus!!

torsdag 27 september 2012

Ormens väg in i det lilla torpet

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren, det är någonting med den boken som jag inte gillar. Förlåt alla ni som tyckte att den var bra och förlåt Katarina som jag vet älskar den boken men när jag läste den satt jag hela tiden och väntade på att jag på något sätt, på något ställe i boken, skulle få den där känslan av "Ååååh vilken fantastisk bok!". Men tyvärr kom den aldrig. Det sorgliga är att jag inte riktigt vet vad som jag inte tyckte om. Det var inte språket, språket tyckte jag faktiskt om och det var inte svårt att läsa som jag trodde det skulle vara. Kanske var det att den inte är lik någon bok som jag brukar läsa och därför är jag ovan? Eller så passade den helt enkelt inte mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det var något med boken som inte föll mig i smaken...

I Ormens väg på hälleberget finns det i alla fall många och åter många teman man kan diskutera kring. I den gruppen jag satt med på lektionen pratade vi mycket om makt, pengar, ondska och lärdom. Makt och lärdom kan man väl säga går hand i hand i Torgny Lindgrens bok. Den fruktansvärde Karl Orsa använder sin makt över familjen i det lilla torpet för att kunna "göra opp om arrendet" med familjens kvinnor. Han vet att de inte kan betala med pengar och just därför gör de opp. Karl Orsa använder också sin lärdom för att visa sig över dem. Jag har för mig att det finns ett ställe i boken där han frågar om Tea inte kan läsa, dock kan jag inte hitta det i texten tyvärr.
    Genom sitt språk använder han sin makt och sin lärdom för att visa Tea och familjen att de inte har något val. "Jag är skuldfri, sade han. Jag sköter handeln som noga, så att jag aldrig ska hava någon skuld." detta är när han vill göra opp med Eva, Teas dotter och förmodligen Karl Orsas halvsyster, men Tea säger emot. Jag tror att han genom att antyda att han själv inte har skulder vill visa att han har makten och är klokare än dem för att Tea ska förstå att det är enda chansen att få bort skulden. Han säger aldrig rakt ut att han är klokare men antyder på ett eller annat sätt att han är det bara för att hans vilja ska gå igenom.
    Vi pratade också väldigt mycket om deras släktskap, dock har det inte med språket att göra men jag hittade ett citat ur boken som beskriver släktskapet ganska bra. Det är vid ett tillfälle då Eva sitter och spelar för Karl Orsa.

"Hon var alltså dotter åt Ol Karlsa som var Karl Orsas far så hon var halvsyster både åt Tilda och åt farn hennes och dessutom faster åt sin egen syster och nästan liksom svägersksa åt sin egen mor. Det var som det var." 
Usch säger jag bara!

söndag 16 september 2012

Eta schele me tresche i veboa

"Wij lathe tig och förstå, ath wår käre husffru Katerina haffwer skicketh till tig medh förbe:te Claes Hanszonn fem skiorter etc. Szå ähr wår faderlige wilije, ath thw them wille lathe achte, szå ath the icke forffares eller förekomme etc.
    Käre szonn, ähr och wår faderlige wilije, ath thw granneligenn wilth..." 
Det var ungefär det jag orkade läsa av Gustav Vasas brev, sedan gav jag upp. Det ser ut som ett skämt, som om någon skrivit en text på skoj. Men det är inte ett skämt utan det var så här de skrev - på ett ungefär. Jag visste från innan att svenskan har sett lite smått konstig ut men jag tror inte att jag har läst någon text från 1500- eller 1600-talet förut och när jag väl satt där och försökte läsa kunde jag bara tänka; "Herregud! Inte konstigt att folk inte kunde läsa!".
    1700-tals texten var inte heller så lätt att förstå med alla försök till franska och engelska. Det var nästan bara texterna från 1800 som jag förstod - vilket kanske inte är så konstigt. Men trots att det är så svårt att förstå är det väldigt intressant att se hur språket har utvecklats och ändrats under alla århundraden. Att se hur vi från att nästan ha skrivit tyska och holländska till franska för att till sist hamna i det språk vi har nu. Och just det att vi hade så stora influenser av franskan på 1700-talet fick mig att tänka på något som pappa brukar säga ibland när han ska skojprata på franska; Eta schele me tresche i veboa, vilket egentligen ska betyda "Äta gelé med träsked i vedboden". 
Jag tycker det är väldigt intressant med språkhistoria och se hur ett språk har utvecklats men det är inget jag har tänkt på innan de här lektionerna. Dock måste jag säga att jag är lite rädd inför att läsa forntida texter...