söndag 12 september 2010

Livet

Livet är som en labyrint, ibland hittar man vägen som leder ut och ibland - ja då går man fel och livet känns kasst. Det gäller att försöka göra det jämnt. Man kan inte alltid gå rätt, för då får man ingen spänning i livet. Men man kan inte heller alltid gå fel, för då vill man bara sluta leva.
Man måste ju förstå att livet inte är en dans på rosor - det kan gälla allt från kärlek till jobb eller skola. Kärleken kan inte alltid bli som man vill och under vissa perioder kan det bara gå utåt hela tiden. Man ramlar och ramlar och man kan fundera, Kommer jag någonsin hitta kärleken? Men tillslut finns det ett slut på stupet och där står det någon som tar emot en och vill dela sitt liv med en - antingen livet ut eller kanske bara en liten stund.
Vad jag vill säga är att om du går vilse - deppa inte ihop, det kommer en utgång igen.


1 kommentar:

  1. Amanda! Gud va gulligt det här var! Och sanningsenligt. Men samtidigt blir jag nere av det. Trots att du uppmuntrar motsatsen. Jag är en konstig varelse! Kram på dig. Vi ses på tisdag!

    Http://robertochrobban.blogg.se

    SvaraRadera