måndag 27 september 2010

Pajazzo

Så sluter natten sina vingar
och du har ännu inte druckit dagen.
Där ligger din sorgsna rustning
ditt svärd av trä
din krona av snö
och över det som skulle vara en begynnelse
vilar redan det förflutnas berg.

Werner Aspenström

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram -
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen.
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Karin Boye

1 kommentar: