2010

Snart är ännu ett år slut. Och då börjar ett annat. År 2010 har varit ett väldigt händelserikt år. Kollade i tidningen imorse och då hade dem en extra bilaga med bilder från året. Det var allt ifrån vulkanutbrott och askmoln till kända personer som dött. Om rödslam som runnit ut över hela städer och jordbävningar och koleraepidemi. Och när jag tänkte efter har det nästan hänt mer saker under 2010 än under många andra år - i alla fall enligt mig.
  Det har hänt saker i mitt liv också. Polenresan, klassresa till Alnäs, niornas bal, lämnar en skola jag gått i 10 år och börjar i en helt ny skola med en helt ny klass som visar sig vara den bästa. Sedan har det hänt mycket emotionellt också, men det kanske inte är något som jag vill ta upp här.
  Jag har träffat många nya vänner som jag förmodligen kommer ha hela livet. Jag har gjort saker jag nästan aldrig har gjort förut men jag ångrar inget av dem. Mycket av det jag gjort kan vara för att jag bytt skola, att jag vågar göra saker annorlunda nu med andra människor.

2010 har varit ett bra år trotts alla eländigheter, men jag tror ändå att 2011 kommer bli bättre.

Människan - olika personer men ändå lika

Människan är en väldigt klurig varelse egentligen. Om man tänker efter. Vi är så olika och ändå så lika varandra. Utseendet är olika på alla men inuti ser vi egentligen likadana ut. Och då menar jag inte bara att vi alla har hjärta och lever och sådant biologiskt, utan att vi tänker relativt lika. Man kan tolka vissa saker på samma sätt oavsätt vilken person det är. Och vi vill samma saker med våra signaler. Men ändå är det så svårt att förstå dem. Vi visar samma sak genom vårt kroppsspråk men ändå förstår vi dem inte.

  Som t.ex. när man läser vissa tidningar om "hur man ska tolka killens signaler" - eller tjejens också - så står det oftast att man ska tänka på hur man själv visar olika saker. Men även om man läser hundra sådana artiklar så förstår man fortfarande inte vad den andra menar. Är det för att man kanske inte förstår sina egna signaler? Man kanske inte själv vet vad man försöker visa? Eller är det helt enkelt så att vi är olika när det gäller kroppsspråk?

  Det gäller så mycket i hur man ska tolka vissa saker. En blick, den kan betyda hur många saker som helst. En kram, är den vänskaplig eller kärleksfull? Hur ska man tolka det som? Hur ska jag tolka det som? Vi vill alla att man ska vara tydlig, i alla fall vad jag har förstått, men varför är vi inte det? Varför går vi inte rakt på sak egentligen? Det kanske skulle bli lättare, man får höra det som man menar, inte försöka lista ut vad det betyder. För med bara signaler och kroppsspråk så ljuger man lite eftersom man kan tolka dem på olika sätt.

Så varför talar vi inte sanning?