Leker du med elden kissar du i sängen

Måste säga att Leka med elden av August Strindberg faktiskt är en väldigt bra teater. Jag må säga att Strindberg inte är min favorit författare men han visste i alla fall vad han gjorde. Att visa människan på ett så bra sätt - och på bara en timme, ett stort plus i kanten - är otroligt svårt. Att visa de svåra besluten och hur man går fram och tillbaka från det ena till det andra utan att komma fram till något, för att sedan göra precis tvärtemot det man vill göra och utan att göra det för långtråkigt är väldigt svårt.
   Det jag gillade mest var alla konstiga ordspråk som pappan i teatern kom med. Vissa av dem var helt oförståeliga och lät bara roliga när han sa dem. Jag gillade också hur de hade jobbat med ljuset och miljön på scenen. Det var ett skynke som hängde ner ifrån taket och ljuset som kom in bakom skynket gjorde ett helt fantastiskt ljus. Speciellt i en scen när Kerstin (frun) stod lutad mot väggen och hennes skugga sträckte sig över hela väggen - då önskade jag verkligen att jag hade min kamera med mig, det skulle ha kunnat bli en underbar bild.

Bild: http://www.google.se