Eta schele me tresche i veboa

"Wij lathe tig och förstå, ath wår käre husffru Katerina haffwer skicketh till tig medh förbe:te Claes Hanszonn fem skiorter etc. Szå ähr wår faderlige wilije, ath thw them wille lathe achte, szå ath the icke forffares eller förekomme etc.

    Käre szonn, ähr och wår faderlige wilije, ath thw granneligenn wilth..." 

Det var ungefär det jag orkade läsa av Gustav Vasas brev, sedan gav jag upp. Det ser ut som ett skämt, som om någon skrivit en text på skoj. Men det är inte ett skämt utan det var så här de skrev - på ett ungefär. Jag visste från innan att svenskan har sett lite smått konstig ut men jag tror inte att jag har läst någon text från 1500- eller 1600-talet förut och när jag väl satt där och försökte läsa kunde jag bara tänka; "Herregud! Inte konstigt att folk inte kunde läsa!".

    1700-tals texten var inte heller så lätt att förstå med alla försök till franska och engelska. Det var nästan bara texterna från 1800 som jag förstod - vilket kanske inte är så konstigt. Men trots att det är så svårt att förstå är det väldigt intressant att se hur språket har utvecklats och ändrats under alla århundraden. Att se hur vi från att nästan ha skrivit tyska och holländska till franska för att till sist hamna i det språk vi har nu. Och just det att vi hade så stora influenser av franskan på 1700-talet fick mig att tänka på något som pappa brukar säga ibland när han ska skojprata på franska; Eta schele me tresche i veboa, vilket egentligen ska betyda "Äta gelé med träsked i vedboden". 

Jag tycker det är väldigt intressant med språkhistoria och se hur ett språk har utvecklats men det är inget jag har tänkt på innan de här lektionerna. Dock måste jag säga att jag är lite rädd inför att läsa forntida texter...