Detta skrev jag till mina kära chattvänner under lektionen när vi diskuterade kring hur religionen kommer fram i boken Siddharta. Vi var lite oense om religionen i boken och dess karaktär men jag kände att det som jag skrev som står här uppe var en relativt bra sammanfattning på Siddhartas religiösa ställning.
I boken börjar Siddharta som brahminson och lär sig att leva som hindu. Efter ett tag tar han sig till asketerna och lär sig av dem för att sedan fortsätta sin vandring till att träffa Gotama, sedan leva som köpman och älskare till en kurtisan för att lära sig konsten om kärlek för att till sist hamna hos en färjkarl som lyssnar på flodens visdom. Genom hela boken pratar han om att han inte fastnar för läran om något, att det inte är det som får honom intresserad. Som jag ser det flyter de hinduiska tankarna genom hela boken på ett eller annat sätt - den krockar och flätas ihop med buddhismen och Siddharta tar till vara på allt han lär sig för att fläta samman sina tidigare lärdomar med sina nya så att flätan blir allt längre och, som jag skrev förut, så han får en egen syn på livet.
"något jag personligen uppskattar är det faktum att siddhartha kom fram till tingens värde som något betydelsefull. Det till skillnad från andra som menar på att det enda med värde i princip är upplevelser" - Rasmus
Det är lite svårt att säga varför jag tyckte om det här citatet från Rasmus. Alla i gruppen sa mycket kloka saker och det var svårt att välja men det var något lite extra med det här. Han beskriver väldigt kort vad Siddharta kommer fram till och vad som var bra med boken, men trots att det är kort säger det så mycket. Att det inte är upplevelserna som är det viktigaste utan "tingens värde" - mycket klokt sagt av Rasmus.
