67 dagar. Sextiosju dagar kvar tills vi står där i vita kläder eller kostymer med en fin, vit, ny studentmössa på huvudet och lämnar gymnasielivet bakom oss. SEXTIOSJU DAGAR. Det är ingenting! Tre år, 1 096 dagar, har snart gått. Och det är bara drygt 6 % kvar av dessa tre år. Vill inte.
I tisdags fick vi våra studentmössor. När jag hade hämtat min låda gick jag snabbt upp till skåpet, tryckte in lådan och stängde fort - sedan gick jag till klassrummet där mina glada vänner satt och provade sina mössor. Är jag den enda som får panik? Hemma lät jag lådan ligga kvar i hallen - oöppnad - och sprang upp till mitt rum. Mitt hjärta klappade som galopperande hästar och jag kippade efter luft. Bara jag tänker på det kan jag se dessa tre år flyga förbi som ett X2000-tåg med alla minnen, med alla härligt underbara människor i klass N(1)0e och det är bara jag som vill stanna kvar på perrongen och ta mjölktåget. Varför har alla så bråttom? Varför ser inte alla det som jag ser - att vi snart har nått slutet, att vi snart skiljs åt och inte ses mer? Visst vi kommer ses och ha klassträffar, men klassträffarna kommer bli glesare och glesare för att till slut inte finnas. Hur lång tid kan det ta? Ett, två år innan alla går sina egna vägar och N(1)0e är glömt?
Den där studentmössan låg där i hallen i 3-4 timmar innan jag fort som attan öppnade lådan, tog ut den, provade så den passade, la ner den igen, slängde in den högst upp i garderoben och stängde dörren. Den ligger där nu och bara jag öppnar dörren så får jag panik. Alla andra kan bara inte vänta tills de får sätta på sig den och visa, jag vill bara spy så fort jag tänker på det. Varför ska alla ha så bråttom? Varför går tiden så fort? Någon klok snubbe sa "Tiden går fort när man har roligt" och ja, det håller jag med om. Den går jäkligt fort. 67 dagar. HJÄLP.
 |
| Känner mig lite som Ior, vi två skulle kunna bli bra vänner. |
Bild: http://uniyears.wordpress.com
