Svar på tal

Fråga/undring: Det skulle vara spännande att veta vilka tankar som ledde dig vidare in mot detta?

Hm, det var lite när de andra pratade om familjen och de sättet de behandlar honom. De försöker ta hand om honom men vill ändå inte. Till slut vill de bara bli av med honom. Det var nog lite det som fick mig att börja tänka så. Vi kan vilja hjälpa personer och vilja göra något åt saker och ting men sedan när det blir alldeles för jobbigt eller vi kanske helt enkelt inte orkar gömma våra verkliga känslor så blir det på det sättet. Vi kan frysa ut andra och låtsas som om de inte finns och vara så otroligt grymma mot en medmänniska. I berättelsen blev sonen förvandlad till en insekt och detta kan vara en symbol för hur en människa kan "se ut" inför någon annan. Att vissa människor behandlar andra som kryp.

Något i den stilen ploppade upp i mina tankar.

När jag visade min kompis vad vi läste i svenskan blev hon alldeles chockad och avundsjuk och skrek "VA?! Får ni läsa Kafka?! Åååh, det vill jag också!". Det känns ganska bra att kunna säga att vi läser författare som Dostojevskij och Kafka, man känner sig lite mer allmänbildad och lite mer erfaren på något sätt.
  
Men nu till det jag skulle skriva om. Förvandlingen - en väldigt konstig bok. När jag läste första sidan var jag helt säker på att karaktären bara skojade, jag menar att bli förvandlad till en insekt och inte ens bry sig? Eftersom det här var första gången jag inte läste baksidan innan jag började blev det på något sätt en annan upplevelse - jag kan dock inte bestämma mig om det var en bra eller dålig upplevelse.
   När vi sitter och diskuterar på lektionen om böckerna vi läser är det väldigt intressant att lyssna på vad de andra har att säga. Dels för att alla har olika synpunkter och dels för att jag själv har lite svårt att analysera en bok, jag brukar oftast behöva lyssna på vad andra tycker och tänker först för att kunna få fram mitt. Men så här nästan en vecka efter boksamtalet kom jag att tänka på ifall Gregors förvandling bara är en metafor. Att det här med att han blir förvandlad till en stor insekt ska visa hur människan egentligen är. Hur vi beter oss mot varandra. Han - Kafka - kanske ville visa hur otrevliga vi är mot varandra? Att vi kanske beter oss som om vår medmänniska är en insekt? Det är lite svårt att utveckla tanken men det var något som jag kom att tänka på så här efteråt.

Bild: http://www.google.se

Joyce och Proust

Skriva som antingen James Joyce eller Marcel Proust. Jag tyckte det var en väldigt rolig uppgift, ganska svår men väldigt rolig. Det fick mig att tänka till och försöka komma ihåg alla gånger då jag fått flashbacks. Jag visste redan under lektionen att jag ville försöka skriva som Proust - dels för att jag tyckte att Joyce text var så otroligt jobbig och dels för att jag har ganska många sådana minnen som Proust skrev i Madeleinekakan. Många av de minnen jag har fått tillbaka har varit någonting med Japan också. Men för att vara kortfattad - ganska svår men bra uppgift.

Inspired by Marcel Proust

In genom dörren och det är som om jag förflyttas tillbaka till Japan. Jag vet inte riktigt hur jag och min pappa hamnade här – vi var ute och gick på Söder och helt plötsligt såg jag en liten dörr framför mig som ledde in till en asiatisk affär. Jag går in i affären och fram till en hylla fylld med olika fat till sushi. Svarta, blåa, gröna - ingen är den andra lik. Jag går vidare till nästa gång och ser andra hyllor fulla med alla sorters nudlar man kan tänka sig.

   Jag hör hur pappa ropar bakom mig, jag vänder mig om och går mot honom. Framför honom är det en kyl med grönsaker och precis bredvid lådor med frukt. Apple pears. Stora runda äpplen med skal som ser ut som päron. De ligger alla i varsitt plastnät och har lagts prydligt bredvid varandra för att inte något av dem ska bli skadade. Precis som de gör i Japan.

   Vi fortsätter vidare till frysdisken och där finns allt från frysta sojabönor till frysta King crabs. Synen av stora påsar med pilgrimsmusslor får pappa att lägga några i sin varukorg. Efter en rundtur i affären kommer vi fram till kassan. Där ligger det askar med olika sorters godis. Inte snickers, twix, mars eller något annat utan japanskt godis. Jag stannar framför en ask och tittar på den. På bilden är det långa rosa pinnar. Jag frågar pappa vad det är.

   ”Yoghurtpinnar!” svarar han.

Yoghurtpinnar? Något i mitt huvud vaknar till liv när han säger det. Pappa tar två askar och betalar. Var har jag sett dem förut? Det där lilla i mitt huvud kommer tillbaka om och om igen men så snabbt att jag inte förstår vad det är. Yoghurtpinnar. Jag nämner det om och om igen i mina tankar men det som susar förbi stannar inte.

   Plötsligt är vi hemma och pappa packar upp sin påse och ger mig asken med yoghurtpinnarna. Jag öppnar den och tar upp en pinne för att smaka. Jag tar en tugga. Minnet i mitt huvud stannar till på stört. Som en tidsresa är jag tillbaka i Japan, är tre år och sitter i min barnvagn. Mamma ger mig en lång rosa pinne som jag glatt smackar i mig. Yoghurtpinnar.

Ändringens århundrade

1900-talet. Det hände så otroligt mycket under det århundradet. Konsten ändrades och ändrades och ändrades igen, litteraturen tog en annan linje än förut, världskrig och revolutioner bröt ut. Modernismen. Vi började komma in i modernismen i bilden, om hur alla dessa konstformer kom till och ändrades stup i kvarten. Det började med expressionism och gick vidare till allt från surrealism till dadaism och pop-konst. När vi gick igenom de olika formerna blev jag så inspirerad och så exalterad av alla olika sätt att måla att det nästintill blev kortslutning i min hjärna. För vem kan egentligen komma på så otroligt galna saker som t.ex. Dalí?
   Modernismen öppnade också upp allas ögon. Man började fråga och fundera, man gick utanför gränserna och sa att människan inte alls är jorden mittpunkt. Det är så häftigt och nästan lite läskigt att allt hände under ett århundrade - och att det började för nästan 100 år sedan. Det är inte alls länge sedan! Man tänker att folk måste ha frågat och undrat i flera hundra år men så är det inte alls - i alla fall inte så att de vågade säga det högt eller skriva ner det på papper.

Modernismen. Det känns bra.

Bilder: taget från google.se, uppifrån från vänster - Salvador Dalí, Edvard Munch, Duchamp, Bridget Riley, Umberto Boccioni och Andy Warhol.

Leker du med elden kissar du i sängen

Måste säga att Leka med elden av August Strindberg faktiskt är en väldigt bra teater. Jag må säga att Strindberg inte är min favorit författare men han visste i alla fall vad han gjorde. Att visa människan på ett så bra sätt - och på bara en timme, ett stort plus i kanten - är otroligt svårt. Att visa de svåra besluten och hur man går fram och tillbaka från det ena till det andra utan att komma fram till något, för att sedan göra precis tvärtemot det man vill göra och utan att göra det för långtråkigt är väldigt svårt.
   Det jag gillade mest var alla konstiga ordspråk som pappan i teatern kom med. Vissa av dem var helt oförståeliga och lät bara roliga när han sa dem. Jag gillade också hur de hade jobbat med ljuset och miljön på scenen. Det var ett skynke som hängde ner ifrån taket och ljuset som kom in bakom skynket gjorde ett helt fantastiskt ljus. Speciellt i en scen när Kerstin (frun) stod lutad mot väggen och hennes skugga sträckte sig över hela väggen - då önskade jag verkligen att jag hade min kamera med mig, det skulle ha kunnat bli en underbar bild.

Bild: http://www.google.se

"De andra"

Du, jag och "de andra" är ord som kan betyda mycket beroende på vem man pratar med. Under vår halvdag den nionde november handlade de orden om islamofobi och vårt samhälle. Jag lärde mig mycket under den halvdagen och fick många tankeställare. Under första färeläsningen var det speciellt en mening som föreläsaren David Thurfjell sade som fastnade; "En religion är som en korg." Den enda meningen fick mig att förstå så otroligt mycket av vad en religion är egentligen. Man kan inte säga att en religion är si och så, utan en religion är flera olika saker - precis som en korg. I en korg finns det så mycket och det är samma sak i en religion.

Sedan gick jag på ett seminarium om vad nyheterna säger och vad journalister menar med vad de skriver. Det var väldigt intressant men jag fick ett slags obehag när vår föreläsare visade ett nyhetsinslag från Aktuellt (tror jag att det var). De berättade om hur ett par "stökiga ungdomar" blev "ansvarsfulla jägare" genom ett projekt som ett antal jägare haft. Dessutom var dessa "stökiga ungdomar" invandrare, vilket fick hela situationen att låta så otroligt rasistisk. Och när Eva Sköld - föreläsaren - visade och berättade om hur de ändrar miljön beroende på hur "tryggt" det ser ut växte mitt obehag bara mer och mer. När de filmade husen i förorten var ljuset väldigt mörkt och man såg ingens ansikte men sedan när de filmade ute i skogen blev det ljusare och såg mycket tryggare ut.
   Föredraget var väldigt lärorikt och jag är glad att jag valde det. Jag fick lära mig mycket om hur journalister får skriva och hur de skriver och detta fick mig att tänka lite mer på vad som menas i olika nyhetsartiklar och nyhetsinslag.