Doktor Glas

Boken Doktor Glas av Hjalmar Söderberg handlar om väldigt mycket. Och med det menar jag att det finns ganska mycket olika saker som händer i boken. Det kan bero på att det är Doktorns egna anteckningar man läser och han skriver ner vad han tänker, detta gör att det blir mycket olika saker. Och i och med det finns det mycket att diskutera - tycker jag i alla fall att det blir svårt att komma fram till en sak egentligen. Men eftersom uppgiften var att diskutera kring en idé i boken måste jag välja "bara" en sak.

Lycka. Vad är lycka egentligen? En väldigt viktig fråga i boken. Den kanske inte står rakt ut men man kan ana den mellan raderna. Doktorn vill hjälpa fru Gregorius med hennes man eftersom hon är så olycklig, men hur? Blir hon lycklig om pastor Gregorius dör? Blir hon lycklig om han lever men låter henne vara? Glas vill hjälpa henne bli glad och lycklig - men vad är lycka? 

   Vid ett tillfälle i boken sitter Glas med två av sina vänner/bekanta, eller vad man nu ska kalla dem, Birck och Markel och dricker cider. Birck och Markel sitter och diskuterar om vad man vill nå med livet och lycka kommer upp. 

"Jag känner ingen annan definition på lyckan än att den är sammanfattningen av det som var och en i sin stad finner eftersträvansvärt. Så är det väl alltså självklart att man strävar efter lycka." säger Doktor Glas i diskussionen och jag kan hålla med i det han säger, för lycka kan vara olika för olika personer. Men betyder det att man aldrig finner lycka då? För man strävar alltid efter något, när man nått en sak vill man alltid ha något nytt som man strävar efter. Kan man inte finna lycka kanske? Jag tror att eftersom det är en så abstrakt sak, en så abstrakt känsla, att det är nästan omöjligt att finna lycka och det beror nog på att man inte vet vad lycka är för något. Man kan vara lycklig och glad, men menas det att man har funnit lycka? Man kanske har funnit lycka för stunden, men den känslan kan försvinna lika snabbt som den kom. Så att säga finna lycka kanske är fel sätt att säga det på det kanske är lyckan som hittar dig. Den kan komma och gå - och oftast när man inte tror att den ska komma, för det kan visa sig att man blir lycklig av något helt annat än det man strävade efter.

Modernismen

James Joyce, Marcel Proust, Virginia Woolf, Franz Kafka... det finns så mycket inom modernismen - författare och konstnärer. Förut visste jag lite om konstnärerna och deras verk och nu har jag fått lära känna författarna. Jag kan nog säga att jag har en liten hatkärlek till dem. Det vi har läst har både varit svårt, jobbigt, intressant och kul på samma gång. James Joyce och Franz Kafka var jobbigt och lite svårt men på något sätt fanns det lite intresse där - i alla fall hos Kafka. Det var inte riktigt min smak men jag ville ändå fortsätta läsa. Marcel Proust gillade jag definitivt, jag älskade hur han beskrev så utförligt och målade upp bilder och smaker så att det vattnades i munnen när man läste Madeleinekakan.
   Filmen vi såg under två lektioner var också väldigt bra. Jag gillade hur de lekte med de olika berättelserna och flätade ihop dem i slutet. Det var väldigt skickligt gjort då det inte blev så förutsägbart alltihop som det ibland kan bli i sådana fall. En mycket bra film helt enkelt.

Bild: http://www.google.se

Timmarna

Filmen Timmarna är inte direkt en sådan film som jag brukar se i vanliga fall men måste säga att den verkar vara riktigt bra. Idén att följa tre kvinnor från olika tidsperioder gör att det blir väldigt intressant och så att man måste hänga med hela tiden eftersom de byter person om vartannat. 

   Först när vi började titta blev jag lite förvirrad, jag trodde utifrån vår lärares förklaring att det skulle vara tre separata delar efter varandra. Att filmen först skulle berätta Virginia Woolfs berättelse och sedan övergå i den andra kvinnan berättelse för att till sist sluta med den moderna Mrs Dalloways berättelse. Istället visar filmen de tre kvinnornas berättelse parallellt med varandra. Det tycker jag var både förvirrande, spännande och på ett sätt modernistiskt. Sedan kunde jag ju inte sluta titta på Nicole Kidmans näsa när hon kom in i bilden.

Svar på tal

Fråga/undring: Det skulle vara spännande att veta vilka tankar som ledde dig vidare in mot detta?

Hm, det var lite när de andra pratade om familjen och de sättet de behandlar honom. De försöker ta hand om honom men vill ändå inte. Till slut vill de bara bli av med honom. Det var nog lite det som fick mig att börja tänka så. Vi kan vilja hjälpa personer och vilja göra något åt saker och ting men sedan när det blir alldeles för jobbigt eller vi kanske helt enkelt inte orkar gömma våra verkliga känslor så blir det på det sättet. Vi kan frysa ut andra och låtsas som om de inte finns och vara så otroligt grymma mot en medmänniska. I berättelsen blev sonen förvandlad till en insekt och detta kan vara en symbol för hur en människa kan "se ut" inför någon annan. Att vissa människor behandlar andra som kryp.

Något i den stilen ploppade upp i mina tankar.

När jag visade min kompis vad vi läste i svenskan blev hon alldeles chockad och avundsjuk och skrek "VA?! Får ni läsa Kafka?! Åååh, det vill jag också!". Det känns ganska bra att kunna säga att vi läser författare som Dostojevskij och Kafka, man känner sig lite mer allmänbildad och lite mer erfaren på något sätt.
  
Men nu till det jag skulle skriva om. Förvandlingen - en väldigt konstig bok. När jag läste första sidan var jag helt säker på att karaktären bara skojade, jag menar att bli förvandlad till en insekt och inte ens bry sig? Eftersom det här var första gången jag inte läste baksidan innan jag började blev det på något sätt en annan upplevelse - jag kan dock inte bestämma mig om det var en bra eller dålig upplevelse.
   När vi sitter och diskuterar på lektionen om böckerna vi läser är det väldigt intressant att lyssna på vad de andra har att säga. Dels för att alla har olika synpunkter och dels för att jag själv har lite svårt att analysera en bok, jag brukar oftast behöva lyssna på vad andra tycker och tänker först för att kunna få fram mitt. Men så här nästan en vecka efter boksamtalet kom jag att tänka på ifall Gregors förvandling bara är en metafor. Att det här med att han blir förvandlad till en stor insekt ska visa hur människan egentligen är. Hur vi beter oss mot varandra. Han - Kafka - kanske ville visa hur otrevliga vi är mot varandra? Att vi kanske beter oss som om vår medmänniska är en insekt? Det är lite svårt att utveckla tanken men det var något som jag kom att tänka på så här efteråt.

Bild: http://www.google.se

Joyce och Proust

Skriva som antingen James Joyce eller Marcel Proust. Jag tyckte det var en väldigt rolig uppgift, ganska svår men väldigt rolig. Det fick mig att tänka till och försöka komma ihåg alla gånger då jag fått flashbacks. Jag visste redan under lektionen att jag ville försöka skriva som Proust - dels för att jag tyckte att Joyce text var så otroligt jobbig och dels för att jag har ganska många sådana minnen som Proust skrev i Madeleinekakan. Många av de minnen jag har fått tillbaka har varit någonting med Japan också. Men för att vara kortfattad - ganska svår men bra uppgift.

Inspired by Marcel Proust

In genom dörren och det är som om jag förflyttas tillbaka till Japan. Jag vet inte riktigt hur jag och min pappa hamnade här – vi var ute och gick på Söder och helt plötsligt såg jag en liten dörr framför mig som ledde in till en asiatisk affär. Jag går in i affären och fram till en hylla fylld med olika fat till sushi. Svarta, blåa, gröna - ingen är den andra lik. Jag går vidare till nästa gång och ser andra hyllor fulla med alla sorters nudlar man kan tänka sig.

   Jag hör hur pappa ropar bakom mig, jag vänder mig om och går mot honom. Framför honom är det en kyl med grönsaker och precis bredvid lådor med frukt. Apple pears. Stora runda äpplen med skal som ser ut som päron. De ligger alla i varsitt plastnät och har lagts prydligt bredvid varandra för att inte något av dem ska bli skadade. Precis som de gör i Japan.

   Vi fortsätter vidare till frysdisken och där finns allt från frysta sojabönor till frysta King crabs. Synen av stora påsar med pilgrimsmusslor får pappa att lägga några i sin varukorg. Efter en rundtur i affären kommer vi fram till kassan. Där ligger det askar med olika sorters godis. Inte snickers, twix, mars eller något annat utan japanskt godis. Jag stannar framför en ask och tittar på den. På bilden är det långa rosa pinnar. Jag frågar pappa vad det är.

   ”Yoghurtpinnar!” svarar han.

Yoghurtpinnar? Något i mitt huvud vaknar till liv när han säger det. Pappa tar två askar och betalar. Var har jag sett dem förut? Det där lilla i mitt huvud kommer tillbaka om och om igen men så snabbt att jag inte förstår vad det är. Yoghurtpinnar. Jag nämner det om och om igen i mina tankar men det som susar förbi stannar inte.

   Plötsligt är vi hemma och pappa packar upp sin påse och ger mig asken med yoghurtpinnarna. Jag öppnar den och tar upp en pinne för att smaka. Jag tar en tugga. Minnet i mitt huvud stannar till på stört. Som en tidsresa är jag tillbaka i Japan, är tre år och sitter i min barnvagn. Mamma ger mig en lång rosa pinne som jag glatt smackar i mig. Yoghurtpinnar.