Leker du med elden kissar du i sängen

Måste säga att Leka med elden av August Strindberg faktiskt är en väldigt bra teater. Jag må säga att Strindberg inte är min favorit författare men han visste i alla fall vad han gjorde. Att visa människan på ett så bra sätt - och på bara en timme, ett stort plus i kanten - är otroligt svårt. Att visa de svåra besluten och hur man går fram och tillbaka från det ena till det andra utan att komma fram till något, för att sedan göra precis tvärtemot det man vill göra och utan att göra det för långtråkigt är väldigt svårt.
   Det jag gillade mest var alla konstiga ordspråk som pappan i teatern kom med. Vissa av dem var helt oförståeliga och lät bara roliga när han sa dem. Jag gillade också hur de hade jobbat med ljuset och miljön på scenen. Det var ett skynke som hängde ner ifrån taket och ljuset som kom in bakom skynket gjorde ett helt fantastiskt ljus. Speciellt i en scen när Kerstin (frun) stod lutad mot väggen och hennes skugga sträckte sig över hela väggen - då önskade jag verkligen att jag hade min kamera med mig, det skulle ha kunnat bli en underbar bild.

Bild: http://www.google.se

"De andra"

Du, jag och "de andra" är ord som kan betyda mycket beroende på vem man pratar med. Under vår halvdag den nionde november handlade de orden om islamofobi och vårt samhälle. Jag lärde mig mycket under den halvdagen och fick många tankeställare. Under första färeläsningen var det speciellt en mening som föreläsaren David Thurfjell sade som fastnade; "En religion är som en korg." Den enda meningen fick mig att förstå så otroligt mycket av vad en religion är egentligen. Man kan inte säga att en religion är si och så, utan en religion är flera olika saker - precis som en korg. I en korg finns det så mycket och det är samma sak i en religion.

Sedan gick jag på ett seminarium om vad nyheterna säger och vad journalister menar med vad de skriver. Det var väldigt intressant men jag fick ett slags obehag när vår föreläsare visade ett nyhetsinslag från Aktuellt (tror jag att det var). De berättade om hur ett par "stökiga ungdomar" blev "ansvarsfulla jägare" genom ett projekt som ett antal jägare haft. Dessutom var dessa "stökiga ungdomar" invandrare, vilket fick hela situationen att låta så otroligt rasistisk. Och när Eva Sköld - föreläsaren - visade och berättade om hur de ändrar miljön beroende på hur "tryggt" det ser ut växte mitt obehag bara mer och mer. När de filmade husen i förorten var ljuset väldigt mörkt och man såg ingens ansikte men sedan när de filmade ute i skogen blev det ljusare och såg mycket tryggare ut.
   Föredraget var väldigt lärorikt och jag är glad att jag valde det. Jag fick lära mig mycket om hur journalister får skriva och hur de skriver och detta fick mig att tänka lite mer på vad som menas i olika nyhetsartiklar och nyhetsinslag.