Människan - olika personer men ändå lika

Människan är en väldigt klurig varelse egentligen. Om man tänker efter. Vi är så olika och ändå så lika varandra. Utseendet är olika på alla men inuti ser vi egentligen likadana ut. Och då menar jag inte bara att vi alla har hjärta och lever och sådant biologiskt, utan att vi tänker relativt lika. Man kan tolka vissa saker på samma sätt oavsätt vilken person det är. Och vi vill samma saker med våra signaler. Men ändå är det så svårt att förstå dem. Vi visar samma sak genom vårt kroppsspråk men ändå förstår vi dem inte.

  Som t.ex. när man läser vissa tidningar om "hur man ska tolka killens signaler" - eller tjejens också - så står det oftast att man ska tänka på hur man själv visar olika saker. Men även om man läser hundra sådana artiklar så förstår man fortfarande inte vad den andra menar. Är det för att man kanske inte förstår sina egna signaler? Man kanske inte själv vet vad man försöker visa? Eller är det helt enkelt så att vi är olika när det gäller kroppsspråk?

  Det gäller så mycket i hur man ska tolka vissa saker. En blick, den kan betyda hur många saker som helst. En kram, är den vänskaplig eller kärleksfull? Hur ska man tolka det som? Hur ska jag tolka det som? Vi vill alla att man ska vara tydlig, i alla fall vad jag har förstått, men varför är vi inte det? Varför går vi inte rakt på sak egentligen? Det kanske skulle bli lättare, man får höra det som man menar, inte försöka lista ut vad det betyder. För med bara signaler och kroppsspråk så ljuger man lite eftersom man kan tolka dem på olika sätt.

Så varför talar vi inte sanning?